Fastän gårdagen blev en glädjens dag när jag fick tag i nya stolen, blev det även lite smolk i bägaren.
När sonen monterade kom vi in på att jag inte hade mått så bra sen juldagen och han frågade mig varför jag mått dåligt. Jag förklarade att det var bl.a. fibron som spökat och jag hade haft mer värk än eljest, jag är också väldigt väderkänslig. Då började han ifrågasätta om jag försökt vara ute och gå varje dag, precis som om jag var lat och hade dålig kondis som orsakade det. Tyckte inte då att det var läge att börja med något försvarstal, men jag funderar om han tror jag är hypokondriker. Talade om för honom att promenera och få lungfunktioen att tillsammans stämma är ganska svårt då man bara har 49% lungkapacitet att använda, oavsett om jag har den portabla syrgasapparaten på hög nivå. Ju mer man anstränger sig så sjunker ju syrehalten i blodet som kan få förödande konsekvenser, bl.a. hjärnan behöver syre för att ej skadas - jag har 1 gång varit i farozonen av den anledningen. Han jämför mig med sin svärfar som för 6 år sedan hade en stroke - blev inte förlamad men talet är inte bra ännu, men han kan iaf röra på sig så mycket han vill - men viljan tycks vara borta. Sonen menar att han försöker, men att jag har gett upp. Kunde bara svaras med att "snälla du - jämför inte mig och Lennart, vi har helt olika sjukdomar med olika förutsättningar", något svar fick jag ej.
Har bestämt mig för att på måndag ta ett samtal med min son om vad fibromyalgi med ständig värk är, ska be honom besöka webbsidan. Han behöver också veta lite mer om grav KOL som jag har, på en skala mellan 1-5 ligger jag på ca 3,8 enligt lungläkaren - hur det är att ha dålig lungkapacitet - dålig syresättning och vad det innebär-/skador för andra organ. Det är egentligen ganska konstigt - av sjukvårdpersonal får man veta att man är tapper, men utav sonens antydningar är man hypokondriker. Skulle han förstå-/bry sig mer om jag bara satt och låg hemma utan att göra något, ser jag inte tillräckligt sjuk ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar