Fattighjon..

Den här bilden föreställer det som kallades för "backstuga", den beboddes ofta av gamla och fattiga människor. De tjänstgjorde som bostad för gamla föräldrar, pensionerade tjänare och socknens fattighjon. De som bodde i dessa bostäder kallades för "backstusittare".

 

Som pensionär har man ju all tiden i världen att göra det man vill, och läsa hör till en av mina intressen. Nyligen har jag läst om hur det var gammalt tillbaka, hur fattiga människor hade det t.ex. under början av 1900-talet och som kallades fattighjon. I dagens samhälle klagar vi på mycket, men vi är nog lite bortskämda - kanske lite egoistiska också. Samtidigt kan jag inte låta bli att göra vissa jämförelser mellan då och nu. Kan inte heller låta bli att ställa mig frågan "vilka är det som är fattighjon idag", är det våra stackars arbetslösa, utförsäkrade, sjuka som tvingas söka jobb? Resultatet har blivit att människor "går under" och de sociala understöden har ökat för kommunerna. Är vi på "återtåg" till gamla tider igen, bara för att precis som då ska de redan rika bli ännu rikare.

 

Här nere har jag gjort en förenklad förklaring om hur fattighjonen var indelade och jag har gjort jämförelser med dagens läge, ni kanske har en annan - man kan ju tolka saker olika , har ni det vill jag gärna veta den.

 

Tjänstehjon (eller legohjon) i jordbruket kallades dräng respektive piga. Legostadgan reglerade tjänstehjonens skyldigheter och rättigheter mot husbonden.

Min jämförelse:

Idag tycker jag att man kan jämföra det med "svart arbetskraft".

 

Inhyseshjon var arbetsföra och fattiga människor, oftast äldre eller personer med funktionsnedsättning, som socknens fattigvård placerat - inhyst hos en familj mot ersättning. Det var en lösning på de orter som inte hade fattigstugor eller andra offentliga inrättningar för fattiga. Inhyseshjonet placerades hos den familj som krävde minst betalt för att hysa hjonet.

Min jämförelse:

Idag jämför jag det med FAS - treorna, som AF placerar som arbetskraft till näringslivet.

 

Rotehjon(eller fattighjon) var de sämst lottade, de fick inte vara kvar som fattighjon i någon familj, utan blev hänvisade till "rotegång" inom hela socknen. Under kortare perioder fick de vara på varje ställe, där de fick nödvändig kost, logi och vård. Rotehjon fick inte ens ro och vila när de låg på dödsbädden. Det ansågs betyda otur att ha ett döende rotehjon i hemmet, därför blev de skickade runt mellan olika "hem" när de låg för döden

Min jämförelse:

Idag jämför jag det med FAS-treorna, och cancersjuka som måste ut och arbeta fastän de kan vara döende.

 

Ättestupan fanns då, vad kallar vi den idag?

Som information ska jag nämna att genom 1918 års fattigvårdslag reformerades verksamheten kraftigt. Bland annat förbjöds alltså fattigvårdauktioner, krav på inrättande av ålderdomshem och möjlighet till överklagande infördes. År 1924 infördes en barnavårdslag. Reglerna för fattigvården förblev förhållandevis stränga. År 1954 ersattes fattigvårdslagen med lagen om socialhjälp, som i sin tur 1982 ersattes av dagens socialtjänstlag.