2007 - 2012

 

Denna sida är uppdaterad -/ redigerad idag, därför stämmer inte inlägget, är från 9/12.

Nu ska jag göra en liten sammanfattning av vad som hänt från 2007 då jag skapade denna blogg. jag bodde för tillfället i en liten by som hette Lövånger - 5 mil från Skellefteå mot Umeå. Det var en trevlig by med trevliga människor, samma mentalitet som man var van vid i uppväxten i Norrbottens inland. Har aldrig lärt mig att trivas i Skellefteå sen jag flyttade hit 2003, ska inte skriva vad jag anser om folket här då kanske jag blir lynchad.

Jag trivdes som sagt jättebra i Lövånger och ännu mer sen jag fick min permobil så jag kunde vara ute och utforska trakten mer, det blev många mil minsann.
Har ju den oturen att ha flera sjukdomar, men de som jag lider mest av är min fibromyalgi samt KOL, det var av den orsaken som jag fick permobilen. Fibron har gjort att jag är ganska rörelsehindrad och har ständig värk dygnet runt, min KOL gör att jag bara har 49% lungkapacitet, och därför måste jag numera ha syrgas dygnet runt. Då jag bodde i Lövånger hade jag inte fått syrgas ännu utan det blev 2012.

År 2007 började jag oftare måsta besöka vårdcentralen andningshjälp - inhalera till syresättningen var godtagbar inte bara 84, och då vc stängt för dagen blev det akuten på Skellefteå lasarett och det blev många turer dit. Till slut blev det ohållbart att bo kvar i Lövånger - den trevliga lägenheten som jag hade för dålig ventilation, så läkarnas rekommendation var att jag skulle flytta tillbaka till stan. Tur nog fick jag tag i en fin lägenhet på ett lugnt område, det var också tur att jag stod i kö på lägenhet, för bostadsbolaget tog ingen hänsyn till hälsoskäl fastän jag hade intyg/rekommendation från läkare.

Jag flyttade in här den 27/12 2008 och efter vissa "kosmetiska" ändringar är lägenheten nu "skitfin" så jag trivs som fisken i vattnet.
Maj 2010 åkte jag in för första gången på lasarettet syresättningen i blodet var bara 80 och inget under 92 är godtagbart. Där låg jag i 8 dagar för olika behandlingar, skrevs ut samma dag som äldsta barnbarnet hade konfirmation. Efter det var jag som vanligt patient som behövde andningshjälp lite då och då, i stort sett varje månad. Dagen före nyårsafton 2011 var det dags igen, då var jag i ett ganska dåligt tillstånd-/syresättningen var bara 74 och behövde omedelbar hjälp. Läkaren på vc skulle ringa efter ambulans för hämtning där, men jag var tvungen få fara hem först, jag hade ju en hund jag var tvungen ordna för och så behövde jag ju hämta andra saker som t.ex. min c-papp. Lovade läkaren att ringa efter ambulans när jag var klar - fick en remiss med mig. När man har så dålig syresättning så skadas ju alla organ i kroppen, man kan också få en hjärnskada. På lassa fick jag ligga i 10 dagar och under dessa dagar hände det mycket, bl.a. gjordes en vårdplan efter mitt tillstånd och det blev hjälp med städning - tvättning - dagliga matlådor. De ville även att jag skulle ha hjälp med duschning, men där går gränsen . all den tid jag klarar det vill jag göra det själv. Sen kom det hem en arbetsterapeut som satte ett höj och sänkbart ryggstöd på min säng, får inte ligga slätt för då trycks lungorna ihop och då blir andningen ännu sämre.

I maj 2012 blev jag inlagd på NUS för "utprovning" av syrgas och efter 4 dagar fick jag åka hem med en rätt inställd stationär syrgasapparat, kondensator kallas den och den omvandlar luft till syrgas. Skönt att man inte behövde ha gastuber. Sen jag fick börja använda syrgas har jag bara behövt andningshjälp 1 gång, och då jag en luftvägsinfektion som behandlades med antibiotika och kortison. När jag ska vistas ute har jag fått en liten - ser ut som en handväska men tyngre) kondensator som räcker i 3 timmar, det följe räven med ett reservbatteri för några timmar till. Det gäller att planera om man ska iväg nånstans. Ja det var sammanfattningen, visst hände det små andra saker men det utelämnar jag.