Nyårsafton..

Ja så var det sista dagen på detta år.... Vid tolvslaget brakar ju allt ut - det skjuts raketer för full muggar. Här på mitt bostadsområde undrar jag om vissa redan är för fulla, raketerna skjuts upp 2 timmar i förväg.

2013 har väl i och sig själv varit ett ganska bra år för mig. Vissa tider har det varit rejält besvärligt - men de sakerna glömmer man och de trevliga och bästa sakerna träder fram.

Tänk att de två yngsta barnbarnen blivit så gamla, Dennis ( morrmors älskling i hela världen) har blivit 9 år och lilla Isabell (mormors lilla hjärta) har fyllt 4. En ganska livlig liten tös som av sin mor kallas för duracellkanin, men det är bra att de är företagssamma på rätt sätt. Dennis är en lugn och brådmogen liten kille som gillar att göra allt, just nu är han med i ett hockeylag men mest tycker han nog om att fiska med pappa och morfar.

Ja det är hemskt vad tiden springer iväg, är redan 5 år sedan jag flyttade från Lövånger och hit, synd att hälsan blev sämre eljest hade jag nog bott kvar. Trivdes jättebra där, men det är lugnt och bra här med. Nu ska jag fixa mig lite kaffelatte och se på Diggeloo på 4:an. Gott Nytt År!



IBS..

Måste bara skriva av mig, eljest tror jag att jag blir vansinnig.... - nu har jag de senaste 3 (inte varje dag) veckorna haft en mage i total uppror. När jag ätit har jag fått buksmärtor, mycket gaser, tarmkramper och diarré.Efter all medicinsk information jag läst så är diagnosen IBS, vilket är en störning i tarmens nervsystem, och vad den beror på har forskarna tydligen inte ännu kommit på. De råd man får är att äta små portioner flera gånger dagligen, äta sakta och att tugga väl.Oavsett om man som jag är överviktig, måste man ju ändå äta, fastän det känns bättre om jag låter bli. Idag har varit en djävulsk dag med tarmkramper som har varit hemska och täta toabesök, tur man lever ensam. Tur är också att man bara håller sig hemma, det kan ju bli ganska pinsamt om man är borta och allt detta sätter igång för, då måste man invadera toan. Problem med magen har jag haft med sen jag hade magsår 1989, sen blev jag jäkligt känslig och fick lätt magkatarr. 2001 fick jag efter en tjocktarmsröntgen veta att jag hade "fickor" på tjocktarmen, som kan bli verkligt besvärliga om de blir inflammerade, det gäller att tänka på vad man äter. Bakteriefloran i tarmen spelar ju också en stor roll och för att den ska vara bra äter jag Probi Mage...mycket bra, man kan också äta hälsofil. Att jag inte sökt läkare för magen beror på att jag är och har stundom varit sjuk utav min KOL, men jag måste nog beställa tid efter helgerna är över. Ja.. då har jag "klagat av mig" - känns lite bättre i själen, inte i magen. Ha det så bra alla ni som läser detta och jag önskar er:



Till låns...

Dina barn tillhör dig inte..
De är söner och döttrar av själva livets längtan.

De kommer genom dig, men inte från dig, och
fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan GE dem din Kärlek, men inte dina tankar,
ty de har egna tankar. Du kan hysa deras kroppar,
men inte deras Själar,
Ty deras Själar tillhör morgondagens land,
Som du inte kan besöka, inte ens I dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem, men
försök inte att göra dem lika dig själv.
Ty livet går ej tillbaka och dröjer ej vid igår.

Det ligger en hel del i vad som skrivs i denna dikt, men det är ju alltid svårt att "klippa av navelsträngen" och inse att barnen är vuxna, skulle tro att de flesta mammor håller med om det. Barnen är ju ens ädelstenar och enda stora glädjen i livet. Att se dem växa upp, och av oss föräldrar fostras till välartade ungdomar var guld värt. De skötte sin skola-/yrkesutbildning jättebra och det var jobbigt då de flyttade hemifrån, saknaden och rädslan att något skulle hända dem var stor - den oron finns ännu idag fastän de blivit vuxna och gamla. Pengar till övers hade de inte, ej heller vi föräldrar. Men i ett hem har man ju hunnit "dra på sig" många saker under årens lopp, så var och en barnen fick ett  s.k. "startpaket". Det är helt naturligt att när barnen fått jobb och flyttat till andra orter var kontakten inte lika ofta, och när de sen skaffat egen familj var man som förälder inte prioriterad - också helt naturligt.

Barn och barnbarn blev det - underbart, och man hade önskat att man kunnat ställa upp mer och hjälpt till. Men när sjukdomar kommer i mellan och man inte orkar kan man inget göra, utan försöka förklara läget. Julen 2001 hade jag en infarkt, hösten 2002 fick jag 100% sjukpension, kroppen sa totalt stopp på flera sätt och jag fick dessutom diagnosen KOL 2000 efter en lungkollaps, och att också ha fibromyalgi, astma, epelepsi samt besvär med magen. Värk -/hjärt -/ lungproblem är inget som direkt syns utanpå. Att också ha ständig värk och sakta men säkert bli mindre rörlig är ingen vidare livskvalité. Okej man beklagar sig kanske för mycket för det finns ju de som har det värre, men det känns bättre sen. Att inte bli trodd och få höra att  "du som är så glad kan ju inte vara sjuk" gör fruktansvärt ont, man känner sig verkligen som något "katten släpat hem". Värk -/hjärt -/ lungproblem är inget som direkt syns utanpå. 

Hur känner man sig i dagsläget... man mår illa, man gråter mycket och tycker synd om sig själv, känner sig fruktansvärt ensam. Att man som mor tidigare ringde till barnen för att höra hur de mådde, önskar man nu att de gjorde till mig (en gör det). Medan mamma levde så träffades vi minst 1ggr i veckan - besöken var spontana från båda hållen, och då vi inte träffades ringde jag till henne för att kolla läget minst 1 ggr i veckan, och det fortsatte jag med även då jag flyttat från hemorten. Att bli uppvaktad på födelsedag och mors dag visst är roligt, men man byter gärna ut det mot lite kontakt och samvaro.

 Någon hållen mig konstig – har inte fått någon förklaring varför, försöker ej efterlikna någon. Hållen för att vara bitter.. ja det blir man utav allt negativt - misshandel och allt annat otrevligt man upplevt från barnsben till vuxenlivet. Självförtroendet har hamnat på 0 och lär nog inte stiga, man har en tung ryggsäck att bära, tiden är för kort och någon "hjärnskrynklare" kan nog inte göra något.



Norrbottniskt IT-lexikon

 

BACK UP= kompisarna som följer med på dansen i Näset

BETA-VERSION= nybörjare

CASHE-MINNE= " A boy named Sue" i bilens 8-spårs stereo

CD-Brännare= örfilen man fick av farsan i uppfostrande syfte

DATAVIRUS= snusproppar i tangentbordet

DEFAULT= fabrikationsfel

FILFORMAT= träbunke

FORMATMALLAR = skopan att ösa kli till "saun" med

GIGABYTE = stöldgods med gamla fioler

HÅRDDISK = det som finns kvar sen ifjol i jaktstugan, när älgjakten börjar

ICQ-CHAT = kaukning

INTERNET = fisknät som köpts i Stjördal på marknaden

JAVA-Programmering = överenskommelse om fikatiderna på jobbet

JOYSTICK = grankvist - barometern

MODEM = monterbar och demonterbar flyttbar destillationsapparat

MULTIMEDIA = rapningar och fisar på jaktfesten

MAILSERVER = lantbrevbäraren

MODERKORT = stamtavla för stövar`n

MUSEN = lustighet om mausern när du gjorde lumpen

MUSmatta = värmedynan i andra bilen

NEWSFERRET = skvallerkärringar i granngår´n

NÄTSURFA = snabbvittja siknäten

POWERPOINT = "fingret"-tecknet

RAMminne = smärtan i pungen när du första gången försökte cykla på herrcykel

REAL-TID = när du hängde på moppenutanför tjejernas skolfest

ROMminne = kräkningar efter första skolfesten

SCANNER = stövar´n

SERIEPORT = lada med vagnsdörrar på båda kortsidorna

SKÄRMDUMP = minnesbild som stannat kvar

SKÄRMSLÄCKARE = fjärrkontrollen till TV:n, alternativ nattgrogg

VIRTUAL REALITY = hallucinationer av hembrän´t

WEBB-läsare = biologimagistern

WYSIWYG = what you see, is what you get



Farbror Fibbes brev...

Hej!

Mitt namn är Fibromyalgi.

Jag är en Osynlig Kronisk Sjukdom, och jag är nu din följeslagare för resten av livet.

Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, men Din kropp kan känna mig. Jag kan Attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller om jag är på bra humör, orsaka dig värk överallt.

Jag minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade roligt? Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället.

Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibro-Dimma i utbyte.

Jag kan få dig att darra inombords, få dig att frysa eller svettas, medan alla andra känner behag.

Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.

Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med.

Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t.ex. det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och misshandel? Hur som helst, jag är här för att stanna.

Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar, försök du bara! Du kommer att vara tvungen att gå till många läkare, innan du hittar någon läkare som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt.

Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression,

- rekommenderad att prova TNS, bli masserad,

- tillsagd att tänka positivt, förnedrad,

- uppmanad att rycka upp dig, och mest av allt,

- aldrig bli tagen på allvar - om hur du känner dig, när du klagar hos läkaren om hur utmattande livet är varje dag.

Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater, kommer alla att lyssna på dig, ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må, och om vilken tärande sjukdom jag är.

En del av dem kommer att säga saker som:

- "Äh, du har bara en dålig dag!"

- "Ja, ja, ” kom ihåg att du inte kan göra saker du kunde för 20 år sedan," utan att höra att du faktiskt sa 20 dagar sedan.

- En del kommer att börja prata bakom din rygg, medan du sakta känner att du håller på att förlora din värdighet i dina försök att få dem att förstå, speciellt när du är mitt inne i en diskussion med en "normal" människa och glömmer vad du har att säga härnäst.

Avslutningsvis så hoppades jag på att kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan har listat ut vem jag är.

Den enda plats du kan få någon support eller förståelse från angående mig, är ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI.

Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom

Farbror Fibbe



Fibromyalgi..





Här har jag skrivit ihop lite om fibromyalgi som kanske ger en ”fingervisning” -/beskrivning till er som misstänker sig ha sjukdomen.

 Fibromyalgi (FMS) innebär en kronisk – d v s ihållande – och över hela kroppen utbredd smärta som pågått i minst 3 månader, med tryck på ömma punkter i muskler. En onormal trötthet, ytlig sömn med flera uppvaknande nattetid, morgonstelhet ingår i sjukdomsbilden. Musklerna tröttas ut redan vid ganska lindrig belastning. Upprepade rörelser, liksom statisk belastning förvärrar.

Andra symtom kan vara:

- Stresskänslighet, nedstämdhet, irritation, samt svårigheter med minne och koncentrationsförmåga.

- Försämring vid väderleksförändringar och oftast vid kyla och fukt.

- Tillfällig svår värk lokalt i muskelfästen, t ex handleder, fotleder och fotsulor.



- Allergi och symtom från kroppens slemhinnor, t ex ögonen är vanliga. Besvären startar ofta i en ond axel, en värk i nacken, en långdragen ryggvärk, en bäckensmärta, eller vid en svår infektion, efter en operation och vid en svår livskris.

- Värk, ömhet och stelhet i någon del av kroppen kan i en del fall bero på arbetsskada. Man kan ha en arbetsskada och fibromyalgi samtidigt, och det kan ibland vara svårt att skilja det ena från det andra.

- Sjukdomen drabbar mest kvinnor i alla åldrar.

- Påfallande ofta är patienten en mycket ambitiös person som lider av att inte ”orka som förr”, och som nu tvingas möta en oförstående omgivning, blir betraktad som ”lat” och ”inbillat sjuk”.

Patienten har ibland dröjt med att söka för sin smärta, de har ibland mött oförståelse i sjukvården och sedan prövat olika behandlingar utanför sjukvården. Eftersom sjukdomen inte syns utanpå kan det vara svårt för omvärlden – anhöriga, arbetskamrater och andra – att inse svårighetsgraden av patientens besvär.

Den sjuka är handikappad av trötthet, kraftlöshet och av smärta som förvärras vid belastning.

I vissa fall och periodvis även av ömhet i fotsulorna (svårt att gå),

- ömhet i svansområdet (svårt att sitta),

- ömhet i huden (svårt med åtsittande kläder),

- ögonmuskeltrötthet (svårt att läsa),

- nedsatt koncentrations- och minnesfunktion (svårt att tillvarata sig information, och att utföra krävande intellektuellt arbete),

- nedsatt stresstolerans (svårigheter att klara komplicerade situationer),

- morgonstelhet (svårigheter komma igång med göromål eller arbetet i vanlig tid),

- svullnadskänsla och svaghet i händerna (fumlighet, tappar saker, svårt med precisionsarbete).

Påverkan.
- Väderväxlingar: Regn, kyla och blåst inverkar ofta negativt på fibromyalgiker. De flesta, men inte alla, mår bättre i värme.

- Ängslan och oro: Man påverkas när något oväntat inträffar.

- Stress: Hos många ökar både värk och trötthet om de utsätts för någon typ av psykisk press.

- Statisk belastning: Det kan vara oerhört tröttande att bära saker, även lätta. Monotona arbeten: Att ofta upprepa en rörelse kan vara mycket svårt.

- Fysiska aktiviteter:Hårt fysisk aktivitet inverkar mycket negativt på fibromyalgiker.

Bättre omvårdnad av patienterna.
Många patienter med fibromyalgi har sedan långt tillbaka haft svårt att få förståelse för sin sjukdom inte bara av anhöriga, vänner och arbetsgivare, utan också av läkare och annan personal inom sjukvården. Kunskapen om fibromyalgi har varit dålig.
Det har nu gått många år sedan de diagnostiska kriterierna fastställdes. Var har hänt under dessa år? Tyvärr måste vi konstatera att det fortfarande råder stor okunskap bland läkare om FMS. Alltför många känner inte till de diagnostiska kriterierna, många förnekar att sjukdomen över huvud taget finns. Många patienter får vänta länge, ibland söka flera läkare innan de får en diagnos. Det innebär ängslan, oro och onödigt lidande. Det innebär att möjlighet till lindring och rehabilitering fördröjs och försvåras och att kontakter med Försäkringskassan blir ansträngda. Det innebär också att de läkare som verkligen har insikt i fibromyalgi har en lång väntelista för fibromyalgi -patienter som vill ha en diagnos.

För fibromyalgiker är varje dag en ny utmaning. Vissa dagar går allting ganska bra, smärtorna och tröttheten finns bara i bakgrunden. Andra dagar är smärtorna outhärdliga, varje rörelse bränner, svider, skär som knivar.

Vad kan man själv göra för att få lindring? Ta det mycket lugnt! Dagen är din och allt måste göras i din egen takt.

Sänk kraven på dig själv! Ta pauser - ofta!

1: Börja dagen med en varm dusch, särskilt på de ömma smärtpunkterna.

Värme lindrar smärtan och mjukar upp stela muskler.

2: Motionera men bara i den mån du orkar just för dagen.

Gymnastik i varmvattenbassäng (minst 34 grader) är bra.

Promenader, cykling och svampplockning är utmärkta sätt att hålla kroppen igång.

Styrketräning bara förvärrar.

3: Om ekonomin tillåter - skaffa en skön säng som följer kroppen!

Vattensäng har hjälpt många.

Ett billigare alternativ är en elektrisk värmemadrass som finns i olika storlekar.

4: Tänk på att ha kläder som är lätta att ta av och på!

5: Lär dig avslappning!

Professor Robert Olin säger:

FMS beror på att det uppstått komplicerade störningar i kroppens nervsystem liksom i regleringarna av olika hormoner. Dessutom fungerar troligen inte immunförsvaret på ett normalt friskt sätt. När dessa störningar väl kommit igång förmår systemet/kroppen inte upphäva dem och följden blir en ständigt pågående obalans. Den ena onda cirkeln av symtom övergår i andra. Många patienter upplever dessa som ett "kaos" eller som att hjärnan och kroppen upphört att fungera normalt. 

Man känner inte igen sig längre.



Norrlänningen...

När midsommaraftonen är över (kan då haft frost på natten), så börjar man tänka på semestern. Oh, så skön den ska bli. Sol och värme en hel månad. Så mycket jag skall hinna med! Måla huset, bygga bod, ta färjan över till Holmön.

Ja, så trevligt med sommar.

Semestern kommer och med den kommer även regnet. Tre veckor har redan regnat bortoch nu plaskar man runt i gummistövlar på en dyngblöt gräsmatta. De spirande blommorna, som just hade börjat ta sig innan regnet kom, ligger som fastklistrade horisontellt längs marken.

Inte ett penseldrag, har man åstadkommit på hela semestern. Inte en endaste spik har blivit inslagen. Nu börjar paniken komma över en. En vecka kvar och inget har blivit gjort.

Man är lika vit i hyn som på julafton. Det är så kallt ute, så vinterkläderna hänger kvar i garderoben. Här behövs ingen vinterförvaring. Nu kommer ångesten. Den ligger som en stor klump i magen och kommer att ligga där, tills man har konstaterat, att det blev endast en veckas (högst) sommar, detta år. Före midsommar.

Hösten har nu kommit och det är bara att acceptera detta. Då behöver man inte längre vara bekymrad över, hur vädret ska bli i morgon. Det går ändå inte att göra något åt huset detta år, för snart kommer frosten också. Vi tar det nästa år, säger man. Det är ju konstigt, att det finns någon färg, på husväggarna, i Norrland.

Svamp, finns det i alla fall, av allt regnandet och älg finns det också, av all skog vi har. I alla fall... nu kommer det en intensiv tid av svampplockning som ju krockar med älgjakten, och givetvis bärplockningen (som är ett kapitel för sig). Det är den tid, vi norrlänningar pratar mest.

Annars, är vi kända för att vara tystlåtna. Det är då vi träffas i skogen och pratar om hur många kantareller man plockade i går, eller hur många älgar man sköt, eller hur många taggar på älghornet det var.

Bären skiter vi i (ursäkta språket). Kantarellställena är hemliga som om det vore guld de funnit.  Jag undrar... varför plockar de inte av alla de andra matsvampar, som är minst lika goda som kantarellen?

De är alla lätta att känna igen, så ingen blir sjuk av dem. Sandsopp, Karl-Johan, fårticka, björk- och aspsopp, rimskivling, m.m. Eller är man osäker, så går man en svampkurs.

 När svamp- och älgjaktssäsongen är över, så har man i alla fall fått  lite bättre kondition. Den behövs alltid, speciellt när vintern kommer och snöskottningen börjar. Ja vintern ja. Den kommer redan  i oktober.

 Omkring den 12 oktober, faller den första snön. Då blir man tung i sinnet en liten stund, tills man inser att det snart är jul och vi får julpynta. Det lyfter en, en smula, från "deppet".

När julen passerat och man slängt allt glitter och skräp som blivit, så börjar man tänka på sommaren. Vilken härlig känsla. Man blir varm och glad inombords, när man tänker på alla blommor och alla härliga grillkvällar när solen aldrig går ner. Det är ljust hela natten, fåglarna kvittrar i ett kör och man vill inte gå och lägga sig.

Snart inser man att går man inte in nu, så är det vantar och mössa som gäller-dunjackan också.

Som någon sade - i Norrland har vi en vit vinter och en grön vinter.

OBS...

Hoppas att ni överser med mina nybörjarfel, jag har redigerat vissa sidor och då blir det ju dagens datum. Tack



Saknar snön.

Nääää...... inte nu igen!! Denna höst-/vinter är inte som den brukar vara normalt. Spöregn i november bl.a. Så kommer det lite snö och det blir så ljust och fint ute och så regnar det bort. I helgen som var fick vi snö och det var så vackert och man fick verkligen julstämning. Jaha... idag har vi haft nästan +10 så nu smälter snön bort och det blir ishalka gissar jag. Börjar ro mer och mer på det vetenskapsmännen pratade i tv för ett tag sen, De nämnde att våra poler är på väg att byta plats från nord till syd, de ser det bland annat på de ökade plusgraderna i norr. Men det kommer att ta 1000 år innan det sker. Själv tror jag ju att det mesta beror på all skit som släpps ut i luften och de största bovarna är Kina och USA.

Julen är över

 

Det här har vi nu att se fram emot.... julen varar fram till påska! Ja då var den här julen över tack och väl, vet inte varför jag känner så men det har väl med hälsa och åldern att göra. Julaftonen blev en riktigt tung tag, på morgonen hade jag varit vaken i 24 timmar - inte kunnat somna för olika orsaker. Så natten mot igår juldagen sov jag helt drömfritt i 12 timmar, ändå slumra jag till ibland i tv-fåtöljen.

 

Idag annandagen var jag in till stan till Telia för att betala för att de konstaterat att min nya mobil var vätskadad som inte räknades på garantin. Visst är det för jäkligt att Telia kan göra så med en kund? Först förlorar man mobilen och så straffas man av Telia och måste betala 344 kr för att de konstaterat felet. Det är väl skulderna i Urkurdisztan som ska betalas av bl.a. mina pengar. Tur nog hade jag min gamla Nokia kvar, så jag blev inte utan telefon. Det vara bara det att man hunnit vant sig med det där att peka på skärmen, tänk va fort man ställer om sig. Har inga sparade pengar som räcker till en ny telefon så jag loggade in på Tradera och hittade en likadan som den som gick sönder, och för ett makalöst bra pris och jag hann få den till julafton - det blev min egna julklappen.

 

Nej nu orkar jag inte sitta vid datorn och skriva längre har så förb ont i hela kroppen, det måste vara skitväder på gång. Nu blir det värktablett och muskelavslappnande som gäller.



2007 - 2012

 

Denna sida är uppdaterad -/ redigerad idag, därför stämmer inte inlägget, är från 9/12.

Nu ska jag göra en liten sammanfattning av vad som hänt från 2007 då jag skapade denna blogg. jag bodde för tillfället i en liten by som hette Lövånger - 5 mil från Skellefteå mot Umeå. Det var en trevlig by med trevliga människor, samma mentalitet som man var van vid i uppväxten i Norrbottens inland. Har aldrig lärt mig att trivas i Skellefteå sen jag flyttade hit 2003, ska inte skriva vad jag anser om folket här då kanske jag blir lynchad.

Jag trivdes som sagt jättebra i Lövånger och ännu mer sen jag fick min permobil så jag kunde vara ute och utforska trakten mer, det blev många mil minsann.
Har ju den oturen att ha flera sjukdomar, men de som jag lider mest av är min fibromyalgi samt KOL, det var av den orsaken som jag fick permobilen. Fibron har gjort att jag är ganska rörelsehindrad och har ständig värk dygnet runt, min KOL gör att jag bara har 49% lungkapacitet, och därför måste jag numera ha syrgas dygnet runt. Då jag bodde i Lövånger hade jag inte fått syrgas ännu utan det blev 2012.

År 2007 började jag oftare måsta besöka vårdcentralen andningshjälp - inhalera till syresättningen var godtagbar inte bara 84, och då vc stängt för dagen blev det akuten på Skellefteå lasarett och det blev många turer dit. Till slut blev det ohållbart att bo kvar i Lövånger - den trevliga lägenheten som jag hade för dålig ventilation, så läkarnas rekommendation var att jag skulle flytta tillbaka till stan. Tur nog fick jag tag i en fin lägenhet på ett lugnt område, det var också tur att jag stod i kö på lägenhet, för bostadsbolaget tog ingen hänsyn till hälsoskäl fastän jag hade intyg/rekommendation från läkare.

Jag flyttade in här den 27/12 2008 och efter vissa "kosmetiska" ändringar är lägenheten nu "skitfin" så jag trivs som fisken i vattnet.
Maj 2010 åkte jag in för första gången på lasarettet syresättningen i blodet var bara 80 och inget under 92 är godtagbart. Där låg jag i 8 dagar för olika behandlingar, skrevs ut samma dag som äldsta barnbarnet hade konfirmation. Efter det var jag som vanligt patient som behövde andningshjälp lite då och då, i stort sett varje månad. Dagen före nyårsafton 2011 var det dags igen, då var jag i ett ganska dåligt tillstånd-/syresättningen var bara 74 och behövde omedelbar hjälp. Läkaren på vc skulle ringa efter ambulans för hämtning där, men jag var tvungen få fara hem först, jag hade ju en hund jag var tvungen ordna för och så behövde jag ju hämta andra saker som t.ex. min c-papp. Lovade läkaren att ringa efter ambulans när jag var klar - fick en remiss med mig. När man har så dålig syresättning så skadas ju alla organ i kroppen, man kan också få en hjärnskada. På lassa fick jag ligga i 10 dagar och under dessa dagar hände det mycket, bl.a. gjordes en vårdplan efter mitt tillstånd och det blev hjälp med städning - tvättning - dagliga matlådor. De ville även att jag skulle ha hjälp med duschning, men där går gränsen . all den tid jag klarar det vill jag göra det själv. Sen kom det hem en arbetsterapeut som satte ett höj och sänkbart ryggstöd på min säng, får inte ligga slätt för då trycks lungorna ihop och då blir andningen ännu sämre.

I maj 2012 blev jag inlagd på NUS för "utprovning" av syrgas och efter 4 dagar fick jag åka hem med en rätt inställd stationär syrgasapparat, kondensator kallas den och den omvandlar luft till syrgas. Skönt att man inte behövde ha gastuber. Sen jag fick börja använda syrgas har jag bara behövt andningshjälp 1 gång, och då jag en luftvägsinfektion som behandlades med antibiotika och kortison. När jag ska vistas ute har jag fått en liten - ser ut som en handväska men tyngre) kondensator som räcker i 3 timmar, det följe räven med ett reservbatteri för några timmar till. Det gäller att planera om man ska iväg nånstans. Ja det var sammanfattningen, visst hände det små andra saker men det utelämnar jag.

Julafton...

 

Ja då var det julafton 2013....- en kväll att blicka bakåt, tänk vad åren går fort och jag har bott här i 13 år ...herregud ...och till saken hör att jag aldrig lärt mig trivas här! Det var barnen som föreslog att jag skulle flytta hit nu då jag fått sjukpension, och inte hade något annat som band mig i Luleå. Mina barn är spridda lite här och där med en sträcka på 0,9 km - 40 mil, så det är bara en av dem som bor i närheten. Förslaget var väl kanske inte så uppmuntrande, men bara möjligheten att kunna umgås oftare kändes underbart. Är man som mig rejält rörelsehindrad med ständig värk, så kan det kännas skönt att ha ett stöd från nära och kära, och det behöver jag ännu mer nu när jag har grav KOL och måste ha syrgas dygnet runt. Men det är ju så att man bara har barnen till låns till de är 18 år, sen är navelsträngen kapad igen. De har ju själva bildat familj, och kanske inte alla av dem har möjlighet att ägna lite mer tid med föräldern - bara umgås t.ex med kortspel m.m. Jaja...sånt är livet på gamla dar.

 

Undrar hur länge jag kan hålla mig vaken hela julafton?? Igår efter uppsittarkvällen på tv då jag skulle gå till sängs, skulle jag stänga ner datorn, resultatet blev att jag blev sittande vid den hela natten, men vad i himmelens tid gjorde du då? Jo jag läste tidningar...kollade på fb.....spelade spel, och så skulle jag försöka få till den här bloggen något så när. Tror inte jag lyckades så bra men jag får prova mer sen. Hur som helst... helt plötsligt var klockan 09.15 och jag hade inte sovit en blund, det blev genast några kaffekoppar, känner att det är dags igen. Ha en fortsatt trevlig julafton! Kram

 

 



Andra sidan...

Hur är det egentligen, finns verkligen "andra sidan", kan det finnas nåt liv efter detta livet... Eller tar all existens slut bara för att min fysiska kropp inte orkar med längre, att jag insjuknar eller omkommer i en tragisk olycka? Vem styr över allt detta? Vad tror vi på? Vår Herre naturligtvis säger många... Du måste bara tro... och tack o lov för möjligheten i detta land, att få TRO!

Övernaturligt kallar vi dessa saker som andar och skyddsänglar...men varför övernaturligt? Varför inte helt naturligt!? För mig är det i högsta grad naturligt och jag upplever det som en del i vardagen. I mina ögon är själen något som lever vidare efter att vår kropp, helt naturligt, blivit utsliten och förbrukad. Klart att kroppen också har ett sista förbruknings-datum som allt annat. Konstigt vore väl annars, med tanke på vad vi utsätter vår kropp för under så många år. Man har ju oftast inte själv valt tidpunkt för att "gå över" på andra sidan , så jag tycker inte alls att det är konstigt att dessa själar vill fortsätta kommunicera med nära och kära. Om ditt eget liv här på jorden tog slut och du fick chansen att upprätt-hålla kontakten eller bara kunna se till dina anhöriga då och då... Skulle du inte ta den chansen då??? Jag har sett-/läst-/hört berättas om det de upplevt när de gått över. Alla upplever det så underbart och har inte velat återvända till kroppen, men har skickats tillbaka för att de inte är klara med sitt kall på jorden och oftast längtar de tillbaka. Jag har tidigare varit rädd för att dö, och för vad som händer då. Idag känner jag bara ett lugn tack vare andras upplevelser, samt av Terry Evans & Lena Ranhages kontakter med andra sidan.

Snart är det julafton..

 

 

Jaa.. nu är det inte många dagar kvar till dagen som alla barn längtar till, ja även vuxna brukar också göra det. Visst är det roligt att få en julklapp som vuxen, men jag tycker ändå att det hör barnen till. I dag är det inte så lätt att köpa det dagens barn egentligen vill ha - i regel är det dyra elektroniska saker och som är ganska dyra att köpa för den som inte har något till överskott. Tänker också mycket på alla familjer med endera en ensam familjeförsörjare eller en familj där föräldrarna är arbetslösa eller sjuka, för dem är det en tung dag -inte glädjens att inte kunna ge barnen det de vill ha. Så småningom är jullovet över och barnen börjar skolan igen, och då är det ju ganska naturligt att barnen frågar varandra om vad de fått i julklapp, då gör det ont i många barnahjärtan som inte fått så många julklappar - kanske ingen. Alltså är julafton inte en glädjens dag för alla. Hoppas att så många församlingar som möjligt serverar julmat och firar julafton till behövande, så var det iaf för 20 år sen. Vi ska också inte glömma alla hemlösa som genom fönstren få se en mathysteri som de inte är vana vid, de har inte heller någon anhörig att fira med. Ganska skrämmande att det idag finns hemlösa i Sverige - ett välfärdsland och att vi inte tar lika väl hand om som flyktingarna.



Jobbigt värre

 



Nu har jag försökt göra en blogg med olika saker, men jag fattar inte hur, det står stilla i skallen, nu får jag ge mig för idag.

Minnesförlust

Kom ihåg att jag kanske hade en blogg som jag behövde kolla. Oh herregud...den hade jag skapat 2007, som sagt minnet är kort men intensivt. Mycket har hänt sedan dess men det ska jag skriva om sen.