Bedrövad och nere....

Snart har 1 vecka gått sedan jag fick det hemska beskedet att jag har bröstcancer. Undersökningen på universitetssjukhuset i Umeå började med att jag fick ta en ny bild på mitt högra bröst. Sen fick jag flytta till ett annat undersökningsrum där läkaren gjorde ultraljud på bröstet och knölen var ganska stor och öm. Helt plötsligt kom en till läkare och de stod och konfererade och jag fick till slut veta att de skulle ta en biopsi. Först fick jag en ordentlig information om hur det gick till och sen fick jag en lokalbedövning, när de tog provet från knölen lät det som då man använder en häftpistol. Efter undersökningen var klar fick jag veta att inom några timmar skulle jag infinna mig på kirurgmottagningen för att få svaret. Så småningom fick jag komma in ett rum där de satt 2 läkare som skulle meddela mig svaret. Glad och positiv som jag är frågade jag om svaret var en fettknöl eller bara en körtelförstoring, men fick svaret att det var bröstcancer och det räckte inte med att bara operea bort själva knölen, utan hela bröstet måste tas bort. Har tidigare läst och hört att en cancerknöl inte gör ont, men det var tydligen fel. Vad tänker man när man får en sån diagnos, jag blev både chockad och bedövad, man blockerar allt. Att mista ett bröst gör mig inget för jag är så pass gammal att jag inte bryr mig om "skönhetsfel. En av mina tankar var ju om cancern spridit sig i andra delar av kroppen, men det kunde läkarna inte ge något svar på.

Det fanns fler frågor att ställa, men jag kunde inte tänka klart. Under den tid jag var inne hos läkarna hade bröstsköterskan redan kontaktat Skellefteå där operationen ska göras, det känns skönt att vara på hemmamark, och om jag förstod rätt ska operationen ske inom 14 dagar.Tid på tisdag den 24/3 hos en kirurg och kanske är narkosläkaren med - minns inte säkert om det också hade ordnats. Blev förvånad att allt detta planerats så snabbt, jag har ju läst om många som fått vänta i flera månader på op, kanske beror det på vilken slags cancer jag har. Therese yngsta dottern kommer hit - hon bor 17 mil härifrån, och hon ska följa med mig. Det känns tryggt och hon hjälper mig att komma ihåg att ställa frågorna som jag behöver få svar på, och så får jag ju veta när op ska ske. Vi ska även kontakta min handläggare på kommunen, för jag måste nog ha extra insats från hemtjänsten sen jag kommer hem och ett tag framöver.

En tröst är att cancerforskningen kommit så långt idag att dödligheten är låg. Jag har en ångest som inte går att beskriva, inte för själva op utan vad som kan hända under den, vaknar jag upp igen eller inte. På grund av mina övriga sjukdomar är jag en stor riskpatient att söva, jag fick ju inte göra en gastrik bypassa  för några år sedan pga av riskerna. Dels så är det hur respiratorn fungerar på mig - det har med min KOL att göra, jag kan även få en propp i lungan - infarkt eller en stroke, allt detta kan även ske efter op. Jag är inte rädd för döden men jag vill ju leva så länge som möjligt, vill ju se mina barnbarn växa upp till vuxna.

Trots min grava KOL och fibromyalgi som gjort mig rörelsehindrad, så har jag ju trots allt en rätt så bra livskvalité. Kan väl inte aktivera mig så mycket men jag är ju ute och kör med min permobilen så ofta vädret tillåter, jag har datorn som har blivit ett måste för mig - sitter många timmar framför den. Ursäkta att jag skriver lite osammanhängande, men det har med mitt nuvarande tillstånd att göra fastän jag fått medicin mot oro och ångestdämpande. Nu ska jag klä på mig och sätta mig på balkongen och läsa tidningarna på min IPad som jag fått av sonen.

Våren är här...

Nu kan man säga att våren är här efter +grader i nästan 2 veckor, gårdagen bjöd på +9 och redan nu 10.00 är det +6. Känns på sätt och vis bra, men vi har en lång tid nu när det är slaskigt och smutsigt ute. När jag tänker efter så är det ju bara ca 10 år sedan då vi hade vinter i 8 månader  men nu är det ju bara 3-4 månader, klimatförändringar pga all "skit" som släpps ut i luften. För min del vill jag inte uppleva de hemska veckorna ifjol sommar med + 28 grader varmt, det kanske är idé att man redan nu rustar sig och köper en golvfläkt till, ifjol tog alla fläktar i hela Sverige slut ganska fort.

Förutom vårkänslor håller min mage på att ta livet av mig, är mycket fundersam vad som"rör sig" i den, har fått diagnosen IBS men jag ställer mig tveksam till den. I vanliga fall har jag klarat mig från mina "attacker" med ibland 3-4 veckor, men det var bara 1 mellan förra och den jag hade nu. I torsdags kväll satte det igång med ordentliga magkramper och sen fick jag gå på toa "stup i kvarten", så höll det på i 1,5 timme innan det var över och jag var totalt slut. Skönt tänkte jag, nu är det över för denna gång! Ack vad jag bedrog mig - på fredag morgon bara nån timme innan hemtjänsten skulle komma och hjälpa mig att duscha, satte det igång igen. Samma procedur igen så jag fick ringa htj och senarelägga duschningen, efteråt var jag så slut att jag sov i 2 timmar. På lördagskvällen var det dags igen - samma procedur som de 2 tidigare dagarna och min kropp var totalt slut av det och min KOL gör ju sitt till att orken är dålig. Jag orkade inte vara uppe längre än till 18.30 då jag gick till sängs och sov i 14 timmar, men var ändå orkeslös hela söndagen. Idag måndag känns det bra -peppar peppar, har faktiskt orkat göra lite här hemma. Måste nog ringa doktorn och få en remiss för magröntgen.

Ikväll kommer sonen hit och ska hjälpa mig med lite tekniska grejer som jag är osäker på att göra helt själv. I och med att jag bytte bredbandsoperatör måste jag ju ändra min e-post och det får inte bli fel, jag har haft tur att inte den förra operatören raderat mig genast då hade jag inte fått -post alls. Sen gäller det att snabbt ändra adressen till alla bekanta, myndigheter med flera. Efter allt detta är bortgjort ska sonen använda min tvättstuga och tvätta sina kläder, han har separerat från sin fru och bor för närvarande i husvagn. Han har egen firma och har rest mycket på senaste tiden och det blir väl några resor till framöver, därför finns ingen tid att börja söka och inreda någon lägenhet. Har han otur kan han få vänta länge på en lägenhet, men från och med slutet av maj - början på juni kan han annars bo i sin fina båt.

Ett och annat...

Nu har jag börjat få igen krafterna - de få jag har efter min lunginflammation, och det har hänt en del saker. Dagen efetr jag fått min diagnos efter det dramatiska besöket på akuten och hemgång med antibiotika och kortison, ringde min lungläkare. Han hade fått kännedom om mitt tillstånd och ville veta hur det var med mig, inte alla läkare som gör så. Jag har alltid hållits att vara tjurig för att jag väntar i det längsta att söka hjälp och det fick jag nu veta igen, men man vill ju inte besvära i onödan känner jag. Om detta aber påminde läkaren mig och sa att nu måste jag skärpa mig - grav KOL är inget man ska nonchalera. Då han hörde att jag inte hade trygghetslarm ansåg han att det skulle jag skaffa med en gång. Sagt och gjort ringde jag handläggaren på kommunen och ansökte om larm. Då hon fick veta hela "historien" prioriterades jag och inom 2 dagar var larmet installerat, det känns verkligen tryggt för nu får jag snabb hjälp när det behövs. Hade veckan före bett hyresvärden om en ny toastol för den gamla var så missfärgad av all kalk, och hör och häpnad så godkändes det. Nu har jag en som sparar på vattnet - två lägen.... jättebra. Summa summarium, allting händer ibland på en gång.

Har också fått min snälle sons gamla IPad för att bland annat kunna läsa böcker på den - ojojoj så roligt det var , jag har redan många timmar med den. Finns mycket annat man också kan använda den till, men mitt tekniska kunnande är inte fullt ut ännu, men vänta bara... jag ska pröva mig fram.

Då jag mycket sitter vid köksbordet långa stunder och löser korsord och numera även läser på plattan, tycker  jag att den vanliga köksstolen blir obekväm - vill gärna vara nära bordskanten för att inte spänna mig så mycket. Så i lördags tog jag hojen och åkte till pingstkyrkans seconhand-butik och där hittade jag en precis lämplig kontorsstol - modell äldre. Den kostade bara 70 kr och jag får den hemkörd imorgon...skönt.

Innan jag blev sjuk hade jag påbörjat en ordentlig utrensning i mina garderober, igår avslutade jag gardinskåpet. Det blev en nästan full sopsäck med gardiner som hängt i flera år samt såna som jag inte gillade så skarpt. Satte sedan ut säcken i soprummet ifall någon ville shoppa gratis och nu är allt borta, det är ju bra att de kan komma till användning igen hos någon som vill ha dem och behöver dem. Det blir en så kallad återvinning.

Idag har en städfirma jag anlitat varit hit och putsat mina fönster....före det såg det ut som det alltid var dimmigt ute och då solen sken var det katastrof. Nu är de så rena och fina och med nya gardiner uppsatta känns det så jättehärligt och är så fint, man får nästan vårkänslor.